I denna avslutande del i Caster Chronicles serien så är inget sig likt, varken i historien eller på sättet den berättas. Precis som när jag recenserade Beautiful Chaos vill jag så här inledningsvis påpeka att det kan finnas spoilers i den här texten, både när det gäller tidigare böcker i serien och när det gäller denna bok. När det gäller det sistnämnda så ska jag se till att det inte är något direkt avgörande för njutningen av att läsa berättelsen som avslöjas.
Denna bok berättas alltså lite annorlunda. Eftersom del tre slutar med att Ethan offrar sig så att det ska kunna bli en ny ordning i världen och förhindra apokalypsen som är i antågande befinner sig inte han och Lena tillsammans. Förutom att hela bokens genomgående tema är att de ska hitta tillbaka till varandra så betyder det även att vi för första gången har delar där jaget i berättandet inte är Ethan, utan Lena. Detta lyckas författarna riktigt bra med tycker jag. Det känns naturligt i övergångarna för att läsaren ska kunna följa berättelsen, dessutom hittar de på ett bra sätt de olika rösterna. Språkligt blir det tydligt ur vems ögon vi ser och vi får en intressant inblick i hur Lenas poesi bildas i hennes tankar.
Även om jag tycker att det är en värdig avslutning på serien, mycket bättre än t ex sista boken i Christopher Paolinis Inheritance-serie eller sista delen i The Hunger Games trilogin av Suzanne Collins, så håller den inte riktigt samma klass som de första tre. Kanske har den annorlunda berättarstilen med det att göra. Eller kanske känns inte målet lika viktigt den här gången. Visst, det är klart att man som läsare vill att Lena och Ethan ska leva lyckliga i alla sina dagar, men samtidigt känns det lite futtigt i jämförelse med förstörelsen av världen som vi känner den.
Betyg 3/5
Det här är den fjärde och avslutande delen i Caster Chronicles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar